Invandring - Alelistan

Alelistan förespråkar en skärpt invandringspolitik där de som gör rätt för sig belönas och de som inte gör det får möta konsekvenser från samhället.

Vi förespråkar en integrationspolitik som ligger i linje med FN:s rekommendationer, en politik som syftar till att införliva invandraren med det svenska samhället – vi förespråkar assimilation.

Programmet i punktform:

Minskad invandring
En assimilationspolitik för invandrares införlivande i samhället.
Värna kommunen och regionens intressen – även gentemot statliga myndigheter
Offentligfinansierat tolkstöd upphör efter tre år
Successivt övertagande av verksamheter från privata aktörer inom invandringsrelaterade områden
Språkkrav för rätt till ersättningar och bidrag
Krav på kurser i samhällsorientering
Billigare boendelösningar för nyanlända
Skärpa kraven på asylboenden och HVB-hem
Kombinera svenskakurser med yrkesutbildning på det egna språket
Nej till könsstympning av barn
Ökade satsningar mot hedersvåld
Prioritera att få in fler invandrarkvinnor på arbetsmarknaden
Indragna bidrag för de som genom brott visar att de inte vill bli en del av samhället

Vi prioriterar invånarna först.

Alelistan företräder medborgarna i kommunen. Vi har till uppgift att se till kommunens objektiva intressen. Desto fler individer som ska integreras i ett samhälle, desto svårare och dyrare blir det tyvärr.

Därför hade Alelistan föredragit en situation där migrationstrycket mot Sverige och dess kommuner minskade. Alelistan kan påverka inflödet av migranter i en viss utsträckning, men de avgörande besluten fattas på statlig nivå. Det vi kan göra på kommunal och regional nivå är att hantera medborgarnas skattemedel på ett bättre sätt så att inte andra sektorer blir lidande för att politiker i Stockholm tvingar våra kommuner och vår region att ta emot fler än vad vi har kapacitet till. Det har gått så långt att kommuner och regioner tvingas bortse från regelverk och lagar för att kunna vara migrationsverket och den statliga nivån till lags. Migrationsverket förutsätter mer eller mindre att en kommun ska bryta lagar för att kunna ta emot de migranter som prackas på den. De vill bli av med dessa så fort som möjligt och väldigt lite talar för att trycket kommer att minska markant.

Alelistan är inte som de andra partierna. Vi är partiet nära dig. Vår lojalitet ligger inte vid migrationsverkets tjänstemän, oavsett hur stressade och pressade de är av sina överordnade politiker. Vår lojalitet ligger hos er skattebetalare i kommun och region. Vi kommer att använda oss av de lagar och föreskrifter som finns för att lindra trycket mot vår kommun och region så vi kan föra en politik vi har råd och möjlighet till att föra.

Det händer ibland att migrationsverket förutsätter att kommuner, med skattemedel, ska betala för skador som migrationsverkets gäster åsamkar på vissa fastigheter. Med Alelistan i maktposition kommer denna typ av skador att offentliggöras för medborgarna i syfte att medvetandegöra samtliga om situationen och vad det är man förväntas betala – samt vad pengarna skulle kunnat användas till istället.

Alelistan kommer således att spara in på flera av de invandringsrelaterade kostnader som offentlig sektor på kommunal nivå fått stå för. Det är dock inte enbart en fråga om ekonomiska resurser, det handlar även om institutionella resurser. Det krävs handläggare, tjänstemän, lärare, sköterskor, vakter och andra tjänster som inte kan, eller har kunnat, anställas i samma takt som Sverige tagit emot människor.

Desto fler som ska slussas via integrationsprocesserna, desto fler tjänster och skattemedel kommer behövas för att hantera processerna. Det finns således, med all önskvärd tydlighet, begränsningar för vad vi klarar av att hantera. Detta förhållandet påverkas inte enbart av hur många som ska integreras i Sverige, det påverkas också av vilka dessa människor är. Om migranterna kommer från kulturer som har diametralt annorlunda synsätt på staten, religionen, jämställdheten osv, kommer dessa individer att kräva mer resurser och tid i anspråk än vad motsvarande mängd norrmän skulle göra, utifall de skulle migrera till Sverige.

Detsamma gäller utbildningsnivån och möjligheterna att snabbt kunna slussas in i produktionen. I en avancerad ekonomi som den svenska kommer en analfabet ha sämre förutsättningar att få ett jobb än en utbildad läkare med certifikat. Detta är också något som ska tas i beaktning. Ser man till merparten av migranterna som kommit till Sverige rör det sig om ett stort antal människor, primärt män, med låg eller obefintlig utbildning och från kulturer som är mycket annorlunda än den svenska.

Detta ställer oss inför problem men också möjligheter. Eftersom merparten av migranterna som kommit till Sverige är män i 20-30 års åldern, och inte pensionärer eller småbarn, finns det givetvis utrymme för denna grupp att bo i boendelösningar som inte kostar skattebetalarna lika mycket tills de har skaffat ett jobb och kan försörja sig själva. Att spara in på invandringskostnader innebär inte nödvändigtvis att assimileringsprocessen försämras, tvärtom, kan det snarare i flera fall leda till starkare incitament att lära sig svenska och skaffa sig ett arbete.

Mångkultur skapar klyftor.

I Sverige idag så är det svårt att säga att den så omtalade mångkulturen har inneburit en positiv förändring för samhället i stort. Vi har idag ett extremt etniskt, kulturellt och socioekonomiskt kluvet samhälle. Parallellsamhällen har vuxit fram och tryggheten försvunnit. De som har råd flyr städerna för att få lugn och ro samtidigt som stöket och kriminaliteten slänger sin mörka skugga på hela stadsdelar. Även Ale har har sina utsatta områden, inte minst i och runt Nödinge centrum där poliser blir trakasserade och drogerna säljs i det öppna, mitt på ljusa dagen.

Mångkulturen har skapat ett otroligt giftigt vi och dem tänkande i samhället vilket inte har hjälpts av en extrem invandring. Sverige har tagit in långt fler än vad vi har lyckats assimilera in i samhället samtidigt som politikerna har hyllat den resulterade segregationen, de ghetton och alla problem det har skapat. Allt detta har gömts under mångkulturens altare på vilken politikerna har offrat människoliv på människoliv.

Den ideologi som mångkulturen har blivit har sopat all denna problematik under mattan med “låt gå” attityd, problem-selektering och rent förnekande. Falaflar för 20 kronor hyllas medans det faktum att de invandrare som tillagar dem jobbar svart för nästan svältlön bortses från.

Vi har könssegregerade gymnastik-klasser och badhus men den “Feministiska” regeringen gör inget åt saken. Under mångkulturen så hyllas hijaben medan könsstympning och balkongflickor ignoreras.

Alelistan vill ha ett enat samhälle där samma regler gäller för alla. Vi vill slå hårt mot de krafter som späder på den växande segregationen. Vi vill också ge incitament till de nyanlända som finner sig mitt i dragkampen mellan segregationens och assimilationens krafter att komma över till vår sida. Vi vill jobba med både piska och morot helt enkelt.

Exempel på detta är villkorade bidrag. Vi ser till exempel möjligheter i att begränsa det ganska generösa offentligfinansierade tolkstödet efter tre år om grundläggande kunskapskrav inte uppnåtts i SFI. Vi vill Införa en obligatorisk samhälls-orienteringskurs i kommunens regi där man kan garantera att fokus läggs på det mest relevanta i svensk, men också i lokal kutym och kultur. Vi ser också stora möjligheter i att kombinera SFI med yrkesutbildning på det egna hemspråket. Allt detta är dock beroende av att kommunen har demokratisk kontroll över processen i sin helhet. Därför är Alelistan motståndare till privata aktörer inom invandringsrelaterade områden och värnar om den offentliga kontrollen inom processen.

Vår integrationspolitik syftar till assimilering

Alelistans integrationspolitik har assimilering som mål. Assimilering innebär att en invandrare till fullo införlivas med sitt nya land genom att anamma de seder och bruk som finns här. Vad folk pratar för språk vid sina egna frukostbord, vilken musik de lyssnar på eller hur de inreder sina hem är vi fullkomligt ointresserade av. Vad vi finner viktigt är vilka principer och regler som gäller i det offentliga.

Vår politik ligger således i linje med FN:s flyktingkonvention, artikel 2 och 34:

Artikel 2

”Every refugee has duties to the country in which he finds himself, which require in particular that he conform to its laws and regulations as well as to the measures taken for the maintenance of public order”.

Artikel 34

”The Contracting States shall, as far as possible facilitate the assimilation and naturalization of refugees.”

I den svenska översättningen används termen “införlivas med samhället” istället för assimilering, men innebörden är densamma. När vi talar om vår integrationspolitik är detta också vad som åsyftas. Vi anser alltså att man bör ta seden dit man kommer.

En assimileringsprocess sker sällan per automatik, den ställer krav på samhället, men också på individen ifråga att göra det som krävs för att bli svensk i mer än enbart en juridisk bemärkelse. Vi förespråkar en öppen “svenskhet”, där din hudfärg, religion, eller sexualitet är helt irrelevant. Vi vänder oss således emot essentialistiska och rasistiska idéer som hävdar att en person inte kan bli svensk på grund av en viss hudfärg, nedärvd essens eller annat trams.

Vi strävar för att invandrare ska införlivas med samhället, socialt, kulturellt och ekonomiskt. Detta vill vi möjliggöra genom en rad reformer och krav. Vi vill hjälpa de som kommit hit, och har legitima skäl att vistas här, till att bli ett med vårt samhälle. Samtidigt kommer vi slå ner på de aktörer som vill förhindra och förstöra möjligheterna att uppnå ett jämlikt samhälle där medborgarna lever efter liknande villkor, de som istället förespråkar segregering och parallellsamhällen. Detsamma gäller de som inte sköter sig, exempelvis genom att begå brott och därigenom visar att de inte ska eller vill bli en del av vårt samhälle. De som missbrukar sin chans kommer möta konsekvenser beträffande fortsätta möjligheter att erhålla stöd och hjälp från en kommun eller region där vi styr.

Aktörerna som står i vägen för en assimileringspolitik

I motsats till detta står mångkultur som ideologi. Sverige har alltid varit ett land med kulturell variation. Ingen kultur är helt monolitisk och skiftningar i seder, språk och så vidare är fullt naturligt. Mycket av detta är helt privata frågor som är ointressant för politiken men poängen är de grundläggande principerna om demokrati, samarbete och upplysningstradition. Den mångkulturella ideologin ställer inte ens de grundläggande kraven utan har en “låt gå”-attityd där alla former av kulturella avvikelser från majoritetssamhället, hur stora eller grova de än må vara, ses som berikande per definition. Paradoxalt nog menar den mångkulturella ideologin att stora olikheter enar oss och stärker vår kollektiva identitet. Detta kanske är sant vad gäller modeinslag, musik, mat och annat men detta är kulturens ytfenomen, inte dess kärna.

I Sverige i stort har det pågått en dragkamp mellan integrations- och segregationskrafter. Vissa har stått upp för sekularism, lagens rätt över religion och klanheder samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Andra har tolererat islamistiska friskolor, kämpat för svensk lags anpassning till islamisk lag samt förespråkat mannens auktoritet över kvinnan. Dessa är i regel politiskt flitiga och subtila islamister eller naiva eller likgiltiga svenska politiker som försvarar denna kulturella “mångfald” så länge det genererar valboskap. Båda dessa typer av segregationsförespråkare är ett hot mot såväl invandrade som infödda svenskar. Mot infödda svenskar på så vis att det underminerar den kultur av upplysning och solidaritet vi och generationer före oss har kämpat för, mot invandrade svenskar på så vis att den både skambelägger och uppmuntrar dem till att hålla sig utanför denna svenska kultur. Vi måste befria de utomeuropeiska invandrarna som vill bli en del av Sverige från de politiker, religiösa fundamentalister och klanherrar som vill hålla dem ute.

Just därför ser Alelistan med oro på de tendenser till slapphet i dessa frågor runt om i landet, exempelvis i debatter om könssegregation vid simundervisning, etablering av religiösa skolaktörer osv. Det kan tyckas som stundvis mycket små saker men den slappa inställningen att “det blir lättast så” när man stöter på problem med religiös och kulturell konservatism är grogrunden till det giftemål mellan mångfaldsideologi och exempelvis islamism som beskriven ovan. Flera röster har under åren argumenterat för detta men har knappast blivit tillräckligt hörsammade av vår politikerkår. Alelistan vill ändra på detta. Bland annat genom incitament till de nyanlända som finner sig mitt i dragkampen mellan segregationens och assimilationens krafter att komma över till vår sida med villkorade bidrag som gör det nödvändigt att välja sida. Vi ser till exempel möjligheter i att begränsa det ganska generösa offentligfinansierade tolkstödet efter tre år om grundläggande kunskapskrav inte uppnåtts i SFI. Införandet av en samhällsorenteringskurs i kommunens regi hade kunnat garantera att fokus läggs på det relevanta i svensk, men också i lokal, kultur. Vi ser också stora möjligheter i att kombinera SFI med yrkesutbildning på det egna hemspråket. Allt detta är dock beroende av att kommunen har demokratisk kontroll över processen i sin helhet. Därför är Alelistan motståndare till privata aktörer inom invandringsrelaterade områden och värnar om den offentliga kontrollen inom processen.

Invandringens kostnader

Invandringen är en ekonomisk såväl som kulturell fråga. Inte sällan hör dessa två dimensioner intimt ihop. Många utomeuropeiska invandrare kommer från länder där läs- och skrivkunskaper är låga och där staten är svag. Istället för en stabil stat har religiösa institutioner och klansamhällen tagit rollen som samhällsbärande. Att der är dyrare och svårare att integrera dessa invandrare än arbetskraftsinvandring från närliggande europeiska länder borde vara uppenbart. Trots detta så har ämnet varit tabu i den offentliga debatten som präglats av moralism och godhetssignalering

Detta har lett till att kommunerna runt om i Sverige fått betala för politikernas ovilja att se problemen.

För en liten kommun blir en till synes liten belastning snabbt tung, särskilt om både kraven och förutsättningarna i mottagandet är svagt.

Så långt tillbaka som statistiken sträcker sig så har siffrorna i procent för de nyanlända som lämnat etableringsuppdraget (en tvåårig period då inkomst och hyra täcks av Migrationsverket medan det är tänkt att den nyanlände ska etablera sig i samhället, om inte så får den nyanlände leva på bidrag från kommun och myndigheter) sett ut på följande vis:

Källa: Kolada, en tjänst framtagen av staten samt Sveriges kommuner och landsting som syftar till att jämföra statistik mellan kommuner.

Den gula färgmarkeringen innebär att kommunen dessa år presterat på en medelnivå jämfört med landets övriga kommuner, den gröna färgmarkeringen innebär en av landets bättre prestationer. Aldrig har resultatet varit bättre att endast hälften av de nyanlända kommit i arbete tre månader efter en tvåårig period som ska ha syftat till språkinlärning, samhällsorientering och knytande av sociala kontakter.

De som efter etableringstiden inte hamnat i studier eller arbete blir bidragsberoende och beroende av bidrag som främst betalas ut av omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden. Dessa utbetalningar konkurrerar således med ekonomiskt stöd till individ- och familjeomsorg, funktionshindrade, äldre m.m. Alelistan anser inte att detta duger och vill därför se hårdare krav på närvaro vid SFI, en obligatorisk och i detalj utarbetad samhällsorienteringskurs och närmare koppling mellan SFI och yrkesutbildning på hemspråk. Om grundläggande mål inte uppnås ser Alelistan möjligheter i villkorade bidrag, exempelvis villkorat offentlig finansierade tolkstöd om grundläggande språkmål inte nås inom tre års tid.

Språkkrav för rätt till ersättningar och bidrag

I Sverige gör man sin plikt innan man kräver sin rätt.

Kommunala och regionala bidrag och ersättningar ska villkoras med att man också genomför eller har genomfört en godkänd SFI-utbildning.

Visar man inte att man är villig att bli en del av det svenska samhället finns det ingen anledning för det svenska samhället att slösa skattemedel på vederbörande.

Att formalisera språkkrav är inte enbart en fråga om att avlasta tolkar eller förbättra integrationsprocessen. Det handlar också om att komma åt de kvinnor som förtrycks genom valfriheten.

Eftersom valfrihet också är valet att välja bort är det svårare för samhället att komma åt de kvinnor som tvingas vara hemma av sina män. Genom att ställa krav på att samtliga ska lära sig språket kommer dessa kvinnor inte ha något alternativ än att också få utökade möjligheter att bli en del av det samhälle som misogyna män vill hindra dem från.

Krav på kurser i samhällsorientering

Något som efterfrågas av många invandrade är tydlighet. Tydlighet i vad som gäller i Sverige. Många har i samtal med Alelistan påtalat hur svårt det är att komma in i ett samhälle där det saknas tydliga riktlinjer om vad som gäller.

Därför vill Alelistan ställa krav på att samtliga nyanlända, utöver SFI-kurser, också genomför olika former av samhällsorienterande kurser för att skapa en förståelse för vad det är som gäller i det här landet. Kurserna kan ha varierande innehåll, men bör bland annat behandla jämställdhet, sexualitet, vad demokrati innebär och vad som är tillåtet och inte gällande barnuppfostran, för att nämna några relevanta exempel.

Vi kan inte förvänta oss att invandrare kommer att integreras till fullo av sig själva. Det är både ett individuellt och ett samhälleligt ansvar att se till att införlivningen med samhället blir så bra som möjligt.

Boendelösningar som inte kostar skattebetalarna lika mycket

Den ökade invandringen ställer allt hårdare krav på våra offentliga finanser. Alelistan vill spara in på mängden skattemedel som går åt till att förse migranter med boenden.

I Staffanstorps kommun har kommunen ställt ut husvagnar som nödlösning på problemet. Liknande varianter kan göras i Örebro med billigare boenden eller modulbostäder. Detta är en post vi vill spara in på.

Det går att få till billigare boenden med en rimlig boendestandard!

För oss handlar det här inte bara om en ekonomisk fråga, det är också en rättvisefråga att ta bort etniska gräddfiler i bostadskön. Det är inte rimligt att vi i tider av bostadsbrist låter migranter ha förtur till vissa bostäder bara på grund av att de invandrat. Det gör bostadskösystemet orättvist och underminerar förtroendet för vår offentliga sektor. Vi tycker att man ska stå i kö som alla andra.

Vi kommer aldrig acceptera verksamheter som erhåller stöd från islamistiska regimer

Framförallt Saudiarabien, Qatar och Turkiet har börjat lägga sig i svensk inrikespolitik allt mer. Trots att detta sker i ökad omfattning har Sveriges regeringar inte intervenerat i tillräcklig utsträckning.

Alelistan kommer inte se mellan fingrarna på Moskébyggen eller andra typer av verksamheter som erhåller stöd från tvivelaktiga islamistiska regimer. Dit räknas även skolor eller föreningar.

Kommer det till vår kännedom att detta sker kommer man förvägras bygglov, lokaler eller bidrag.

Vi kommer mobilisera de resurser vi har att tillgå på kommunal och regional nivå för att stänga ner verksamheten ifråga. Varför dessa länder pumpar in pengar i verksamheter i Örebro län? Ja, inte är det för att hjälpa oss i vår integrationsprocess i alla fall, snarare motsatsen. Just därför ska detta upphöra.

Nej till könsstympning av barn

Alelistan säger konsekvent nej till att regionen ska tillåta könsstympning av barn. I vissa kulturer och religioner förespråkas omskärelse av förhuden eller att klitoris ska avlägsnas. Det spelar ingen roll om dessa övergrepp kan rättigfärdas utifrån religiösa eller kulturella perspektiv.

Vi kommer försvara vartenda barn inom vårt län, alldeles oavsett vad deras föräldrar fått för sig är rätt och fel. Dessa kroppar är kroppar tillhörande våra medborgare och det spelar ingen som helst roll om de har en viss hudfärg eller religiös tillhörighet, ingen ska kröka ett hår på dessa barn även om det motiveras av kulturella eller religiösa argument.

Om föräldrar insisterar på att utföra religiösa eller kulturella snitt i sina barn, men i andra länder där detta inte är olagligt, kommer vi vid kännedom om detta att processa ärendena vidare till socialtjänsten då det inte är orimligt att misstänka barnmisshandel. Det år då barnen fyller myndig ålder kan denne individ bekosta könstympning av sig själv, men innan det har vi en plikt gentemot varje minderårig i hela länet.

Det är alldeles för många svenska barn till utländska föräldrar som könstympats medan politiker och myndigheter vänt ryggen till – i toleransen namn. Vi tolererar inte det.

Prioritera att få in invandrarkvinnor på arbetsmarknaden

Alelistan vill bryta invandrarkvinnors ofrivilliga utanförskap, allt för många medborgare hålls fångna i sin egna hem och hindras från att bli en del av majoritetssamhället.

Alelistan ser invandrarkvinnorna som en, bland invandrarna, prioriterad grupp att få ut på arbetsmarknaden. Detta eftersom en egen försörjning är det bästa sättet att bryta den isolation som många av dessa människor hittills tvingats leva under.

Kvinnor är också en prioriterad grupp för islamister att försöka ha makt över. Den typen av försök kan vi delvis underminera genom att snabbare få kvinnorna i arbete.

Indragna bidrag för de som genom brott visar att de inte vill bli en del av samhället

Det bästa ordningen är den där grova brott begångna av invandrare resulterar i utvisning. Begår man brott har man givetvis ingenting i Sverige att göra. Alelistan har dock inte möjligheten att fatta den typen av beslut eftersom vi enbart verkar på kommunal och regional nivå.

Det vi däremot kan göra är att villkora bidrag och ersättningar på grundval att man inte får begå brott.

Begår man grova brott visar man med all önskvärd tydlighet att man förbrukat den chans man fått av det svenska samhället. De kommande åren kommer svensk ekonomi gå allt sämre och varje skattekrona kommer räknas och behövas till viktiga sektorer. Det finns inga argument för varför vi ska slösa skattemedel på individer som inte är intresserade av att göra rätt för sig eller vara med och bygga vårt samhälle.